gulsparvenUtanför vår kvarn finns en flock gulsparvar. Det finns alltid lite spill av spannmål som gör att de trivs där. De stannar hela vintern och är en vanlig gäst vid fågelborden. Jag minns att det fanns många gulsparvar då jag var liten, då bodde jag i Dalarna, men senare då vi flyttat till Södermanland såg man dem allt mer sällan. När bonden sådde spannmål om våren så skuttade gulsparvarna glatt efter såmaskinen och mumsade på säden som just såtts men det var inte så bra för dem. Spannmålen var betad med kvicksilver, kornen var alldeles röda, och det gjorde att gulsparvarna nästan helt dog ut.

Nils Sohl, en av bagarna i bageriet, var väldigt förtjust i naturen. Han kom från Värmlands skogar och brydde sig nog egentligen inte så mycket om biodynamiskt och ekologiskt men var väldigt jordnära och tyckte om det som var äkta. Han älskade Dan Andersson, skogen, träden, dofterna och djuren. Jag minns att hans favoritbok var ”Skogsliv vid Walden” av Henry David Thoreau. Den är skriven i mitten av 1800-talet och handlar om ett enkelt leverne i skogen. Nils var  inte det minsta flummig och inte nån gröna-vågare. Han var en ganska tystlåten, rejäl karl med båda fötterna på jorden. Han högg ved så den sjöng i yxan och knådade limpor med starka armar. Det var han som visade mig de röda kornen och jag sprang efter traktorerna för att skrämma bort fåglarna men vad hjälpte det. Till sist såg man inte längre några gulsparvar.
Betningen med kvicksilver förbjöds ändå så småningom och gulsparvarna kom sakteligen tillbaka. Då gladde vi oss Nils och jag 🙂

Nils jobbade i bageriet till långt efter sin pension men nu finns han inte mera. Varje dag då jag hör flocken med gulsparvar så tänker jag på Nils och hur fin han var.
Du kan lyssna på gulsparven här.

Lena E


Kommentarer på Gulsparven – fågeln som kom tillbaka

  1. Vad fint du berättar om Nils Sohl. Honom skulle jag gärna velat träffa. Och sedan är det kul att du lyfter fram ett miljöproblem som är löst!

    Svara
  2. Ja det kanske han är!

    Jag minns en annan sak med Nils. En sommar jobbade min lillebror i bageriet. Nils sa: ”Lälle pöjk, mjulla sjuttn plångk.” Lillebror förstod inte värmlandska och såg ut som ett fån. Vi hade väldigt roligt åt det.
    Det Nils sa var: ”Lille pojke, mjöla sjutton plank” men det kanske ni förstod 🙂

    Svara

Skriv en kommentar om Gulsparven – fågeln som kom tillbaka

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> 

nödvändig