Hirs

Det är trots allt inte bara kor som äter gräs. En stor del av Jordens befolkning äter gräs för att bli mätta. Hirs, majs, ris och vete är gräs. Men vi äter så klart inte strået, utan fröna. Till skillnad från vete, råg, korn och dinkel så innehåller hirs, majs och ris inte gluten. Hirs är ett samlingsnamn för en grupp gräs – det är alltså inte en art, utan består av en hel grupp arter med olika utseende och egenskaper.

Innan jag började arbeta på Saltå Kvarn begränsade sig min kunskap om hirs till hirskolvar som jag matade mina undulater med när jag var liten. Nu vet jag lite mer, men långt ifrån allt.

Den sort som Saltå Kvarn säljer är så kallad vipphirs, Panicum miliaceum. Vipphirs tros ursprungligen komma från centrala eller östra Kina och den odlas sedan mycket länge ibland annat i Asien och Afrika. Hirs är fortfarande en mycket viktig gröda i vissa delar av Afrika och Asien. Det beror bland annat på att hirs kan odlas på jordar där andra grödor inte är lämpliga. Hirs växer till exempel bra på torra jordar.

En annan sorts hirs är kolvhirs, Setaria italica. Även kolvhirs tror man kommer från östra Kina.

Hirs nyskördat

Som många andra grödor i Inre Mongoliet skördas hirsen för hand. Den läggs sedan i små högar och får torka på åkern.

Sedan samlas hela axen in och transporteras till en plats där flera odlare samlar sina grödor. När hirsen är torr använder man mycket enkla metoder för att skilja fröet från resten av växten. Med vindens hjälp grovrensas sedan fröna och läggs i en ren säck.

Hirs har ett hårt skal runt varje frö. Precis som med bovete transporteras hirsen till en anläggning där hirsen skalas och rensas ytterligare.

I Kina äter man nudlar av hirs, men även gröt. En vanlig frukost i vissa delar av Inre Mongoliet är hirsgröt. En morgon under mitt besök i Inre Mongoliet bestod min frukost av hirsgröt och te med getmjölk. Hirsgröten var en mild och behaglig start på dagen. Det speciella teet hade jag något svårare att tycka om.

Jag har många härliga matminnen från min mormor. Men jag tror att hon skulle ha tittat lite misstänksamt på hirs precis som hon gjorde när hon serverades ris. Så i det här fallet kan jag inte följa Michaels Pollans råd att bara äta mat som min mormor känner igen som mat. Så förutom att rekommendera dig – om du inte redan har gjort det – att prova hirs, så vill jag tipsa dig om att läsa Michael Pollans bok ”Till matens försvar”.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet. Hon berättar i några blogginlägg om hennes  besök i Kina. Detta är del 5. Del 1 finns här: Mat från hela världen eller HUR är viktigare än VAR , del 2 här:  I en galax långt, långt borta , del 3 här: Mat odlas av människor och del 4 här: Bovete, urgammalt frö på frammarsch


Kommentarer på Hirs – gräs utan gluten

Skriv en kommentar om Hirs – gräs utan gluten

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> 

nödvändig