Åsa Lindeblad och solros.JPG

Solrosen – Helianthus annuus – är en häftig växt. Med sin stora gula blomma och sitt höga skaft förstår man varför den har fått sitt namn. De enorma blommorna liknar solar som alla vänder sig åt samma håll. När man kommer närmare ser de nästan ut som duschmunstycken som bugar sig mot marken. Att de överhuvudtaget kan stå upprätt är nästan märkligt. Om man ska vara petig så är faktiskt solrosen inte en blomma, utan massor av blommor som sitter tillsammans. Och varje befruktad blomma blir ett frö – en solroskärna.

Solrosen kommer ursprungligen från Syd- och Nordamerika och jag har läst att Columbus tog med sig solrosfrön tillbaka till Europa. För indianerna i Nordamerika var solroskärnor en viktig del i kosten. De använde även andra delar av växten för medicinska ändamål. Numera odlas solrosen både som trädgårdsväxt och till livsmedel på många håll i världen. Annan kuriosa om solrosen är att den vänder sig efter solen. Det kan man se tydligt på ett fält av solrosor – när alla blommor pekar åt samma håll likt solfångare som vrider sig för att få bästa solläget.

Efter blomningen bildar solrosen frön – solroskärnor. Vid skörden skärs blommorna loss från stjälken och solroskärnorna tas loss från blomman. Solroskärnorna läggs på tork i solen för att få den rätta vattenhalten. Det som är kvar av blomman läggs också på tork, för att kunna användas som bränsle. Även stammen används ibland som bränsle. Under mina besök hos våra leverantörer är det alltid spännande att lära sig mer om hur de olika delarna av växten används.

Precis som andra frön rensas solroskärnor först en gång ute vid fältet. Då används enkla redskap och vinden som hjälp.

Saltå Kvarn har sålt ekologiska solroskärnor sedan 2004. Under den tiden har vi tagit hem prover på solroskärnor odlade på många olika platser. Det som vi har lärt oss är att vi tycker att solroskärnor odlade i Kina är mycket goda och vackra att se på. Därför har vi solroskärnor från Kina tills dess att vi hittar solroskärnor med ett annat ursprung som är lika bra eller bättre.

Solroskärnor är lite nötiga i smaken och de går att använda till många olika saker – i bröd och kakor, i müsli eller grötblandningar, lätt rostade på sallad eller som en ingrediens i olika maträtter. Pesto gjord på solroskärnor är en av mina favoriter.

En rolig sak med solroskärnor, som vi också får mycket frågor om, är att solroskärnor blir gröna om man använder bakpulver eller bikarbonat i degen. När brödet bakas sker en kemisk reaktion mellan bikarbonaten och solroskärnorna som gör solroskärnorna gröna. Det är helt ofarligt, men ser lite konstigt ut.

Om man har en trädgård, så går det bra att odla solrosor. Blommorna sprider inte bara glädje till oss människor genom att förgylla vår vardag, utan kan också förse småfåglarna i trädgården med frön framåt hösten.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet. Hon berättar i några blogginlägg om hennes  besök i Kina. Detta är del 6. Del 1 finns här: Mat från hela världen eller HUR är viktigare än VAR , del 2 här:  I en galax långt, långt borta , del 3 här: Mat odlas av människor och del 4 här: Bovete, urgammalt frö på frammarsch och del 5 här: Hirs – gräs utan gluten.

Hirs

Det är trots allt inte bara kor som äter gräs. En stor del av Jordens befolkning äter gräs för att bli mätta. Hirs, majs, ris och vete är gräs. Men vi äter så klart inte strået, utan fröna. Till skillnad från vete, råg, korn och dinkel så innehåller hirs, majs och ris inte gluten. Hirs är ett samlingsnamn för en grupp gräs – det är alltså inte en art, utan består av en hel grupp arter med olika utseende och egenskaper.

Innan jag började arbeta på Saltå Kvarn begränsade sig min kunskap om hirs till hirskolvar som jag matade mina undulater med när jag var liten. Nu vet jag lite mer, men långt ifrån allt.

Den sort som Saltå Kvarn säljer är så kallad vipphirs, Panicum miliaceum. Vipphirs tros ursprungligen komma från centrala eller östra Kina och den odlas sedan mycket länge ibland annat i Asien och Afrika. Hirs är fortfarande en mycket viktig gröda i vissa delar av Afrika och Asien. Det beror bland annat på att hirs kan odlas på jordar där andra grödor inte är lämpliga. Hirs växer till exempel bra på torra jordar.

En annan sorts hirs är kolvhirs, Setaria italica. Även kolvhirs tror man kommer från östra Kina.

Hirs nyskördat

Som många andra grödor i Inre Mongoliet skördas hirsen för hand. Den läggs sedan i små högar och får torka på åkern.

Sedan samlas hela axen in och transporteras till en plats där flera odlare samlar sina grödor. När hirsen är torr använder man mycket enkla metoder för att skilja fröet från resten av växten. Med vindens hjälp grovrensas sedan fröna och läggs i en ren säck.

Hirs har ett hårt skal runt varje frö. Precis som med bovete transporteras hirsen till en anläggning där hirsen skalas och rensas ytterligare.

I Kina äter man nudlar av hirs, men även gröt. En vanlig frukost i vissa delar av Inre Mongoliet är hirsgröt. En morgon under mitt besök i Inre Mongoliet bestod min frukost av hirsgröt och te med getmjölk. Hirsgröten var en mild och behaglig start på dagen. Det speciella teet hade jag något svårare att tycka om.

Jag har många härliga matminnen från min mormor. Men jag tror att hon skulle ha tittat lite misstänksamt på hirs precis som hon gjorde när hon serverades ris. Så i det här fallet kan jag inte följa Michaels Pollans råd att bara äta mat som min mormor känner igen som mat. Så förutom att rekommendera dig – om du inte redan har gjort det – att prova hirs, så vill jag tipsa dig om att läsa Michael Pollans bok ”Till matens försvar”.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet. Hon berättar i några blogginlägg om hennes  besök i Kina. Detta är del 5. Del 1 finns här: Mat från hela världen eller HUR är viktigare än VAR , del 2 här:  I en galax långt, långt borta , del 3 här: Mat odlas av människor och del 4 här: Bovete, urgammalt frö på frammarsch

 

Under mitt besök i Kina åt jag mycket god mat och fick verkligen träna mina smaklökar med nya smaker. En av de härligaste smakupplevelserna var ”Hot pot”. ”Hot pot” är en välkänd rätt från Mongoliet, som man också kan äta på andra håll i världen. Varje person får en liten gryta med kokande buljong, en så kallad hot pot (varm gryta). I grytan tillagar man på egen hand det som man väljer från det gemensamma bordet – det kan vara nudlar, grönsaker, fisk, kött och svamp. När det är färdigkokt doppar man maten i en sås som man blandat till på egen hand. Det fanns flera olika sorters nudlar att välja mellan bland annat bovetenudlar.

Bovete är en ört och är inte släkt med vete. Bovetets latinska namn är Fagopyrum esculentum. Bovetets mest kända släkting är rabarber. Bovete har små vit-rosa blommor som är mycket vackra på nära håll. Blommorna utvecklas till små pyramidformade frön med ett svart hårt skal. Namnet bovete kommer från en förenkling av ”bok-vete”: bovetets frö liknar bokollon samtidigt som att man kan använda fröet på liknande sätt som vete. Det finns flera olika arter av bovete och man tror att ”vanligt bovete”, Fagopyrum esculentum, härstammar från en vild släkting som växte i centrala och västra Kina. Bovete har odlats mycket länge, i flera tusen år, men det var först på 1300-talet som bovete kom till Europa. De flesta av oss har någon gång ätit blinier och galetter som är gjorda av bland annat bovete. Rostat bovete, kasha, är inte lika välkänt i Sverige men har också mättat många munnar.

På hösten är klimatet torrt i Inre Mongoliet. Man skördar bovetet för hand och lägger hela växten för att torka i solen.

När bovetet har torkat repas fröna bort från resten av växten för hand. Efter detta läggs de oskalade bovetefröna i rena säckar. Efter den första handrensningen finns fortfarande mycket rester av boveteplantan och andra växtdelar kvar bland fröna. Därför måste bovetet rensas ytterligare. Bovetet transporteras till en liten anläggning där det först rensas och sedan sorteras i olika storlekar. Storlekssorteringen är viktigt för att skalningen ska bli riktigt bra. Efter alla steg är bovetets frö frilagt och fröna är sorterade efter storlek.

IMG_5656

Saltå Kvarns bovete är märkt med märkningen glutenfritt. Det betyder att bovetet är odlat, sorterat, förädlat och packat så att man minimerar kontamineringen av gluten från sådd till packning. För att få använda märkningen och skriva ”Glutenfritt” på förpackningen måste också produkten innehålla mindre än 20 ppm gluten (ppm betyder parts per million). Saltå Kvarns erfarenhet är att bovete från Kina är renare (från gluten) än bovete från Europa. På alla våra partier av bovete görs en analys för att kontrollera innehållet av gluten.

Bovete innehåller ett ämne som heter fagopyrin. Fagopyrin finns huvudsakligen i bovetets gröna delar, inte i fröet. Av stora mängder fagopyrin kan man få ”fagopyrism” vilket innebär att man blir känslig för solljus (fotosensibilisering). Om boskap betar mycket bovete kan detta ske. Därför är det inte bra att äta groddat bovete.

Saltå Kvarn har fyra olika produkter av bovete – helt bovete, krossat bovete, boveteflingor och bovetemjöl.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet. Hon berättar i några blogginlägg om hennes  besök i Kina. Detta är del 4. Del 1 finns här: Mat från hela världen eller HUR är viktigare än VAR , del 2 här:  I en galax långt, långt borta och del 3 här: Mat odlas av människor

Kina del 3

Mat odlas av människor – oavsett var i världen man befinner sig – i hemkommunen eller i Inre Mongoliet i Kina.

Att besöka andra länder och träffa människor som lever där kan förändra vårt sätt att se på omvärlden. Att lära sig hur andra människors vardag ser ut, vilka svårigheter de möter och vad de har för tankar om framtiden får oss att reflektera över hur vi lever vårt liv och det som vi tar för givet. Plötsligt är landet som man läst om inte längre bara ett land – det är människor som lever på en plats på jorden.

I Kina kan man inte äga mark, utan all mark ägs av staten. Om man vill bygga ett hus, ett hotell eller odla grödor hyr man mark av staten. Hyresavtalet kan gälla under kortare tid eller upp till 70 år. Min första reflektion när jag hörde detta var: Men vad händer när avtalet löper ut, om man till exempel har byggt ett hus? Svaret jag fick var att ingen riktigt vet. Folkrepubliken Kina bildades 1949, så systemet är relativt nytt.

De odlare som odlar Saltå Kvarns produkter i Kina hyr marken av det företag som vi köper produkterna av. Och de hyr i sin tur marken av staten. Företaget var ett av de första företagen i Kina som började med ekologiska livsmedel. Första året företaget startade sin verksamhet var odlarna mycket misstänksamma och för att visa odlarna att man var seriös lämnade företaget pengar som garanti till odlarna, så att de skulle förstå att de menade allvar. Nu är cirka 2500 odlare knutna till företaget. Allt som företaget säljer kan spåras till den familj som har odlat och skördat produkten. Familjerna odlar flera olika grödor. Detta är viktigt för att man ska ha en växtföljd, men också för att familjerna ska få en bra och jämn inkomst. De olika grödorna har, precis som de grödor som odlas i Sverige, olika pris. Därför odlar familjerna en blandning av grödor varje år.

I Inre Mongoliet har man historiskt sett inte ätit ris, utan andra grödor har varit baslivsmedel – bland annat bovete och hirs. Man har även ätit mycket kött, mest lamm. I södra Kina kan man skörda upp till tre gånger per år, men klimatet i Inre Mongoliet tillåter bara en skörd. En stor del av naturen i Inre Mongoliet utgörs av stäpp – stora gräsmarker. Här har man, precis som i Sverige, tydliga årstider med sommar, höst, vinter och vår. På sommaren kan det bli ganska varmt, men med svalare nätter. Det regnar inte särskilt mycket under sommaren och inte heller på hösten. Under mitt besök i oktober, under skörden, var det varmt och skönt på dagen men kyligt när solen gått ned.

Precis som på många andra platser på Jorden är det små familjejordbruk som bedriver jordbruket. Här skördas det mesta fortfarande för hand. Hirsplantan skärs av vid marken och läggs upp i små buntar för att torka i solen. Med enkla metoder tas sedan fröet bort från resten av växten. Med vindens hjälp grovrensas fröna. Sedan läggs hirsen i en ren säck.

Kina_2_del 3

Jag tror att jag genom att köpa ekologiska produkter av hög kvalitet kan ge ett incitament för en hållbar matproduktion i andra delar av världen. Det är på det sättet som jag som privatperson kan påverka utvecklingen av matproduktionen i Kina.

Jag kan också skicka ett tyst tack till de odlare som mättar mig. Men jag tror att det viktigaste är att vi betalar ett bra pris för maten vi äter. Ett bra pris som ger odlaren chans att leva på sin odling.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet. Hon berättar i några blogginlägg om hennes  besök i Kina. Detta är del 3. Del 1 finns här: Mat från hela världen eller HUR är viktigare än VAR och del 2 här:  I en galax långt, långt borta

Vi har fått många frågor om våra ekologiska russin med anledning av Ekots rapportering om kemiska bekämpningsmedel i bland annat russin.

russin

Saltå Kvarns russin är ekologiskt odlade och KRAV-certifierade. Vår leverantör gör analyser av kemiska bekämpningsmedel. Saltå Kvarn gör även egna analyser. Om du vill läsa mer om våra russin och hur de odlas och torkas, kan du läsa på vår blogg.

Varje år gör Livsmedelsverket kontroller av en rad olika livsmedel och deras innehåll av kemiska bekämpningsmedel. Detta sammanställer Livsmedelsverket varje år och skriver en rapport om. Här hittar du den senaste rapporten.

Ekot begärde ut all information kring de senaste undersökningarna (2010 till och 2014) och gick igenom alla analyser. Det visade sig att Livsmedelsverket hade hittat 22 ämnen som är förbjudna i EU. Här kan du läsa mer om det.

I Livsmedelsverkets rapport från 2014 kan man bland annat läsa att man totalt tagit 1743 prover. Av dessa var 144 ekologiska (8,3 %). Nästan 60 % av alla o-ekologiska produkter som man gjorde analys på innehöll ett eller flera kemiska bekämpningsmedel. I två av de 1743 analyserna man gjorde på ekologiska produkter hittade man kemiska bekämpningsmedel som inte var tillåtna i ekologisk produktion. Det var ruccolasallat från Italien och schalottenlök från Nederländerna.

Totalt togs prover på 20 olika russin varav 4 var ekologiska och 16 o-ekologiska. Livsmedelsverket hittade inga kemiska bekämningsmedel i de ekologiska russinen. I de o-ekologiska russinen fann man kemiska bekäpningsmedel i 15 av de 16 proverna. Ett av proven innehöll så många som 20 olika kemiska bekämpningsmedel.

Åsa Lindeblad är kvalitetschef på Saltå Kvarn. Hon har ansvar för att vi och våra leverantörer lever upp till våra kvalitetskrav och trovärdighet.