På lördag drar Historiska museet igång sin utställning ”Bröd och andra bullar”. Jag var på förhandsvisning idag. Det är en jättefin utställning om brödets historia, både kopplat till brödet men också till själva livet.
Man får följa brödet från det att mjölet mals tills det äts upp eller till och med möglar.
Förutom att det finns en massa information om bröd i form av en inforad med text och bild som löper runt hela utställningen, så finns där otroligt underbara bakverk och mackor som tovats av textilkonstnären Elisabeth Gustafsson. Jag var riktigt imponerad av dessa bakverk som Elisabeth gjort! De var utsökt vackra och välgjorda och man blev riktigt sugen på både kaviarsmörgås och sju sorters kakor. Kolla in den härliga bröllopstårtan i sin violetta prakt! Bakverken är ca elva gånger förstorade så det är rejälja grejer.

Där finns också en jättestor prinsesstårta där man kan krypa in och mysa i medan man lyssnar till musik och sång om bröd och bullar.
Jag rekommenderar verkligen den här utställningen. Den är kul både för barn och vuxna. Om ni går dit nu i helgen 14-15 juni, så kan barnen också få mala mjöl och baka bröd med Manfred, vår egen bagarmästare, på museets innergård.

Förutom att baka med barnen under invigningshelgen, så kommer Manfred också att ha workshops längre fram i höst, där man kan lära sig att baka med surdeg. Manfred har också bakkurser här hos oss på Saltå, där man kan lära sig allt som är värt att veta om bakning.

Lena E

 
 


Idag var jag på besök hos Martin och Frida som driver Skilleby Trädgård sedan sju år tillbaka. De har två stora växthus. Det ena fullt med många sorters tomater i olika färg och fason. Bara i år har de femton nya sorter! I det andra växthuset odlades just nu den sista omgången växthussallad samt en massa kryddor och örter. Snart ska salladen ge plats för gurkplantor.
Trädgården är biodynamisk, vilket för mig betyder (förutom att det är utan bekämningsmedel och konstgödsel) att här tar man hand om jorden och plantorna lite extra. Det doftar härligt av jord i växthusen och Martin berättar hur han bestämde sig för att bli odlare. Egentligen ville han syssla med fotografi och var på besök hos en bonde för att filma. Han tyckte så mycket om gården att han jobbade där två somrar och sedan utbildade han sig till trädgårdsmästare på Skillebyholm.
Han berättar livfullt om gården och odlingarna. De har också en stor frilandsodling där rödbetor och morötter just kommit upp och nyplanterad purjo står i långa rader intill timjan och persilja. Längre bort finns squash och majsplantor som de planterade ut för några dagar sedan, då vädret var så fint. Han ville inte gå dit bort nu för han visste att de plantorna blåst sönder de sista dagarna…….

Skilleby Trädgård ligger strax söder om Järna intill en vacker liten å. Man har odlat biodynamisk på Skilleby sedan 60-talet och området har därför en naturligt rik flora och fauna. Här finns också sällsynta fjärilar och fiskar hoppar i den lilla ån.
Martin och Frida säljer det mesta av grönsakerna till lokala butiker och institutioner. Om hösten torgar de varorna på Bondens Marknad. De har också en liten butik som öppnar till midommar. Verkligen värt ett besök om man vill ha tomater som verkligen smakar tomat!
Jag går hem med min kasse full med tomater, sallad, gurka och örter och känner mig alldeles rik 🙂

Lena E

 

 

 


I mitten på sjuttiotalet blev Carl-Emil sjukskriven. Han hade problem med ryggen och skulle vara borta ett par månader och det fanns ingen bagare som kunde ta hans plats under tiden. Någon kom att tänka på Barsja, en rysk kvinna som bodde på andra sidan av Järna. Hon var känd för att baka det godaste bröd och så frågade man då henne. Hon var inte så pigg på det i början för hon hade fem barn varav de minsta inte ännu börjat skolan. Dagis? Nej, det var inte Barsjas stil! Barsja bakade inte bara eget bröd. Hon sydde alla kläder till hela familjen och allt var fantastiskt vackert med band och broderier. Allt hon rörde vid blev vackert. Hela deras hus var som taget ur en saga.
Efter lite övertalning så började Barsja i bageriet. Det gällde ju bara ett par månader. Men, Carl-Emil blev aldrig riktigt bra i ryggen och kom inte tillbaka till Saltå, så Barsja blev kvar i många år.
Det var en ny tid för Saltå Kvarn. Bageriet blev inte bara ett bageri, utan också en plats för samtal och umgänge. Barsja lät många människor arbeta och hjälpa till i bageriet och hon tyckte det var viktigt att maskinerna var tysta ibland så att man kunde samtala medan man jobbade. Innan fanns ett bröd som kallades ”Saltå Ljusa”. Det var ljust förstås men var krångligt att framställa och blev snabbt torrt och smuligt. Det blev dags att försöka sig på brödet som Barsja brukade baka hemma åt familjen. Det var ett surdegsbröd med ryskt ursprung – Barsja bodde i Ukraina som barn – och det skulle knådas för hand. Precis som hemma. Så skippade man då Saltå Ljusa och började baka Barsjabröd. Det blev snabbt populärt och vi var många som samtalade och skrattade medan vi knådade Barsjabrödet.

Barsjabrödet är fortfarande ett av våra populäraste bröd.

Lena E.

 

 

Första gången jag träffade bagarna på Saltå Kvarn var när jag följde med mamma då hon hämtade papper i bageriet. Det fanns inget riktigt kontor ännu, utan hon skötte bokföringen hemma vid ett litet skrivbord i sovrummet. Bageriet var då beläget i källaren i ”Bagarbo” på Saltå. Kvarnen låg ett hundratal meter bort. Det här måste varit 1968. Bagarbo hörde till ett hem för förståndshandikappade pojkar, Saltå Arbetsskola som idag heter Saltå By. Man hade bakat bröd åt Saltå Arbetsskola i Bagarbo under ett antal år men efterfrågan växte och man startade Saltå Kvarn 1964. Då köpte man också den gamla bygdekvarnen intill.

Det var varmt som i helvetet i Bagarbo. Man hade vedeldad ugn och luften var het. Det gick knappt att andas och man blev genomsvettig efter bara någon minut. Spännande var det ändå med elden, värmen och alla bröd som doftade och de glada bagarna som i mitt minne nästan ser ut som sotare eller sådana som eldar ånglok. De var rätt mörkt i bageriet och de skrattade och skojade och deras tänder lyste vita i de svettiga ansiktena. Framförallt Sture, ugnaren, spelevinkade omkring och ville gärna visa hur man tog ut bröd eller eldade. Carl-Emil, han som startat bageriet, var av den lugnare typen och det var hans recept man bakade efter. Där fanns också Jean. Både Jean och Sture kom från Skåne och de båda pladdrade på och ibland fattade jag ingenting.

Vi hämtade papperen och så fick vi nybakad bröd med hem. Min pappa som kommer från Tyskland var överlycklig. Han hade aldrig gillat de svenska, söta limporna och nu kunde han äntligen få riktigt bröd. Han tyckte mest om Fullkorn medan jag var mest förtjust i Fruktbrödet. 1970 byggdes sedan det nuvarande bageriet, alldeles intill den gamla kvarnen och man flyttade ut ur Bagarbo. Bagarna flyttade med förstås och mamma fick ett eget kontor. Det var då jag kunde börja städa :-).
Fullkorn, Graham och Fruktbröd flyttade också med och de bröden bakar vi fortfarande efter Carl-Emils recept.

 


Hej och Välkommen

Jag heter Lena och jobbar på Saltå Kvarn sedan många år. Eftersom jag tycker att det finns så mycket att berätta om Saltå, så vill jag försöka mig på att blogga. Jag hoppas att en och annan ska hitta hit och ta del av historier om Saltå Kvarn, varför vi gillar surdeg och envisas med att knåda bröd för hand eller vad det är som är så bra med fullkorn.