Risplanta

Tungmetaller, till exempel bly, kadmium och arsenik, är skadliga om man får i sig dem i för höga halter. De kan, i höga halter, till exempel orsaka cancer eller skador på inre organ. Titt som tätt dyker det upp rapporter, undersökningar och rekommendationer om tungmetaller i mat. För de flesta livsmedelsföretag är dock tungmetaller en del av vardagen. Med en del av vardagen menar vi att det är något som, i alla fall vi på Saltå Kvarn, hela tiden arbetar med. Arbetet består bland annat i att riskvärdera, förebygga och följa upp.

Varför finns det tungmetaller i mat?

Det finns i princip alltid en liten mängd tungmetaller i mat. Det beror på att växterna tar upp dessa från marken under tiden de växer. Halterna kan dock variera och det beror på olika faktorer. Vissa växter är till exempel mer benägna att ta upp en eller flera tungmetaller. Ett annat exempel som kan ge högre halter i produkten är om marken är förorenad på något sätt, exempelvis från industrier, eller om marken har en naturligt högre halt av tungmetaller i jorden.

Hur mycket tungmetaller får det finnas i mat?

För flera tungmetaller finns det lagstadgade gränsvärden för hur mycket av en viss tungmetall som får finnas i ett livsmedel. Detta regleras i en EU-gemensam förordning som även kompletteras av en svensk föreskrift. Gränsvärdena är olika för olika tungmetaller och kan också variera beroende av vilken typ av livsmedel det rör sig om.

Om en produkt innehåller mer av en tungmetall än föreskrivet gränsvärde får produkten inte säljas. För att säkerställa att våra produkter inte innehåller för höga halter av tungmetaller sker provtagning och analys. Detta gör vi både i samarbete med våra leverantörer och enligt vår interna provtagningsplan.

 


Kadmium i spannmålsprodukter

Kadmium är ett metalliskt grundämne som finns naturligt i alla jordar och som inte kan brytas ner. Främsta användningsområdet för kadmium i Sverige var 1999 nickel-kadmium batterier. Utsläpp av kadmium till luft sker främst vid sopförbränning, bland annat som en följd av felaktig sophantering av batterier som innehåller kadmium, vid metalltillverkning och vid förbränning av fossila bränslen.

Kadmium kan tas upp av växternas rotsystem och återfinns också i alla livsmedel, men oftast i låga halter. Kadmium tillförs också till åkermarken framför allt genom luftföroreningar och genom användning av konstgödsel som kan vara förorenat med kadmium. Andra källor är rötslam och stallgödsel.

Vete är det sädesslag som lättast tar upp kadmium från jorden. Precis som näringsämnen (mineraler) hamnar detta närmast skalet. Därför är det mer kadmium i fullkornsvete än i siktat vete. Saltå Kvarn gör regelbundet analyser av kadmiumhalten och resultaten visar att våra spannmål ligger långt under gränsvärdena.

Lagstadgade gränsvärden för kadmium är:

  • 0,10 mg/kg spannmål exklusive vete och ris
  • 0,20 mg/kg för vete och ris

Arsenik i ris

Arsenik är ett grundämne som funnits på jorden sedan jorden bildades. Arsenik finns i berggrunden (olika mycket i olika bergarter). När berget sedan vittrar tillförs arsenik även till jorden och grundvattnet. Därför varierar halten av arsenik i olika jordar. Sedan har förstås vi människor genom olika sätt ”anrikat” arsenik på vissa platser genom industrier av olika slag.

Att man hittar arsenik i ris har flera orsaker, exempel på orsaker är följande:

  • Risets gener (vissa sorter tar lättare upp arsenik).
  • Förutsättningar på plats (markförhållanden, till exempel hur mycket arsenik som finns naturligt i marken).
  • Om marken tidigare har använts för odling av bomull (vid odling av konventionell bomull används kemiska bekämpningsmedel som innehåller arsenik).
  • Bevattning (om vattnet innehåller arsenik).
  • Gödsel (det kan förekomma arsenik i gödsel om till exempel djur har fått med medicin som innehåller arsenik).
  • Odlingsform (den påverkar hur mycket arsenik som växten tar upp).

Saltå Kvarns ris odlas i Italien på en plats som är en före detta våtmark och har inte tidigare använts för odling (inte odling av bomull). Runt hela odlingsområdet finns en bård av träd som ska agera som ett “skydd”. I området finns inga industrier och mycket lite bostäder. Riset odlas i en växtföljd med majs, ris, soja, gröna ärtor och sedan träda. Med hjälp av denna träda kan man odla riset på ett annat sätt än till exempel i Asien. Riset behöver bara stå i vatten under den första månaden när riset ”tittar upp”. Sedan tappas vattnet bort. I och med att vattnet tas bort minskar man risets bidrag till växthuseffekten jämfört med ett ris som växer i vatten under hela växtsäsongen. Vattnet till odlingen tas från sjöar inom området. Läs mer om vår leverantör här: Ris från Italien

Saltå Kvarn har arbetat med frågan kring arsenik i ris sedan Livsmedelsverket presenterade en undersökning om arsenik i risprodukter 2013. Både Saltå Kvarn och vår leverantör ser allvarligt på problemet och vi har tillsammans analyserat vårt ris för att se hur mycket arsenik våra ris innehåller. Alla analyser har hittills visat på värden som ligger under det lagstadgade.

Lagstadgade gränsvärden för arsenik i ris är:

  • 0,20 mg oorganisk arsenik per kilo för ”ej ångbehandlat, slipat ris (polerat eller vitt ris)”.
  • 0,25 mg oorganisk arsenik per kilo ris för ”ångbehandlat ris och råris”

Här kan du läsa om Livsmedelsverkets råd kring ris och arsenik: Arsenik i ris

 


 

Åsa 150x150Om du har ytterligare frågor är du välkommen att kontakta vår kvalitetschef Åsa Lindeblad: asa.lindeblad@saltakvarn.se